Landsbygdsutveckling och hållbarhet

Texten nedan skrevs som gästinlägg i Christina Thorstenssons blogg. Tanken var från början att skriva ett gästinlägg i samband med Christinas ”1-års – jubileum” (red. anm. februari 2013) här på Astrid Lindgrens Hembygd. Men efter att skrivit att Christina är en bra chef som ställer många konstruktiva frågor så är liksom ämnet uttömt. Så istället tänker jag försöka avhandla ämnet ”hållbar landsbygdsutveckling” som är det jag jobbar med.

Jag som fått förtroendet att skriva det här gästinlägget heter Therese Sjögren och jobbar som projektledare för Framtidsforum (FF) som drivs av Astrid Lindgrens Hembygd.
Projektets mål är att öka engagemang, kunskap och handlingskraft för omställningen till ett hållbart samhälle.

För att nu krångla till det lite så tar jag tillbaka att jag jobbar med hållbar landsbygdsutveckling, det är en grov förenkling. Egentligen jobbar jag med landsbygdsutveckling. Punkt. Hållbarhetsdelen kommer in genom det perspektiv jag, och mina kollegor, har.

För det är ju så att ett svar på en fråga kan variera kraftigt beroendet på de grundantaganden en person (som ska svara på en fråga) utgår ifrån. En persons grundantaganden har genom hela livet påverkats av saker så som utbildning och annan kunskap, känslor, värderingar med mera.
I FF utgår vi ifrån en del grundantaganden som är mer eller mindre lättbeskrivna. Till att börja med utgår vi ifrån att klimatförändringar kommer att påverka oss. Men vi vet inte hur. Vi utgår också ifrån att vi måste minska våra utsläpp av klimatgaser med 70-80 %. Samtidigt ser vi framför oss slutet på den billiga (fossila) energi-eran. Allt detta måste tas i beräknande när vi planerar för framtiden.

Ett svar som vi ger när vi får frågan om hur och vad vi tycker är viktigt inför framtiden är att vi måste bli bättre på att tillfredsställa våra basala behov lokalt. En anledning till detta beskrivs av det för FF fundamentala begreppet resiliens. Vilket ungefär kan beskrivas som ett systems förmåga att hantera störningar. Ett system med hög resiliens har större möjlighet att motstå och hantera skador, sjukdomar, brister och andra yttre faktorer som påverkar systemet negativt. Oftast är högre mångfald en variabel som är positiv för högre resiliens.

För att ta exemplet det basala behovet mat så kan detta uttryckas som att vi behöver börja producera vår mat närmare för att slippa bli utan vid en större störning. Det finns undersökningar som visar att vi har mat i affären som räcker i tre dagar, så till exempel vid en större fraktstrejk skulle det snabbt bli bekymmersamt att tillfredsställa våra matbehov (detta givet att folk fortsätter att konsumera som vanligt, men detta antagande kan fort kullkastas om människor inte tror att problemen kommer lösas omgående).

Självklart finns det så klart en hel hög andra fördelar med att ha mer lokalt producerad mat. Att faktiskt veta VAD det är man äter (för ingen har väl glömt t.ex. häst-kött-skandalen i fjol?), och VEM som producerat det är ju ingen nackdel. Men även mer luddiga aspekter så som att det sociala nätet i bygden stärks av en ökad interaktion mellan konsument och producent ska räknas in.
Så hur hänger allt detta ihop med landsbygdsutveckling? För mig är det glasklart. Det är på landsbygden vi har alla möjligheter att producera och tillfredsställa våra basala behov. Det är här vi kan odla vår mat, det är här vi kan producera vår energi. De ytorna som behövs för detta finns inte i staden, de finns på landsbygden!

Läs Christina Thorstenssons blogg här: Mina egna tankar som verksamhetsledare i föreningen Astrid Lindgrens Hembygd