Eksjö Stadsfest för alla

Sveriges hetaste pojkband trivdes i Eksjö, DAD levererade nostalgi och Alcazar stod för discoglittret. Dani M bjöd på radiohits och Ulf Lundell var på topp under sin två timmar långa spelning på Stora torget. Redan här skulle man kunna summera en perfekt stadsfest.

Sanningen är att listan kan göras betydligt längre. Barnens favorit Markoolio drog i gång festen och såg till att både föräldrar, far- och morföräldrar sjöng med i allsången. Och så fortsatte det. Fiesta Eksjö hade återigen lyckats skapa en festival där alla, och då menar vi verkligen alla, kan trivas. Eksjö Stadsfest är och förblir festen för hela åldersspannet. Festen där den ensamma mamman faktiskt gå på konsert med en bebis i bärsjal och en tvååring i handen. Där unga tonåringar för första gången kan få uppleva festivalkänsla, där hela familjen är välkommen, där kompisgäng kan hänga i baren och där det inte är ett dugg konstigt att man plötsligt träffar på farmor i ett gathörn. Blandningen på artister och den lugna atmosfären gör Eksjö Stadsfest både spännande och trygg för alla!

Lokala Goda Vibbar från Österbymo bjöd på lika skönt gung som härliga Calaisa. Duktiga Edda Magnasson spelade för andra gången i Eksjö denna sommar och slog en gång för alla fast att hon lämnat Monica Zetterlunds musik bakom sig. Hon går sin egen väg och hon gör det såå bra! Mest hysteri blev det som väntat kring pojkbandet The Fooo, som för bara några veckor sedan tog storslam i Årets Rockbjörn. De unga fansen, Foooers, skrek och grät ut sin lycka över att få se de fyra killarna på scenen. När killarna sedan sa att de tyckte att staden är "sjukt fin" och att de själva skulle kunna tänka sig att bo i en stad som Eksjö visste de ljusa skriken inga gränser.

För många är Stadsfestens stora behållning de mindre scenerna. Att en mörk kväll gå förbi Kyrkbacksgården och höra tilltalande toner, slinka in och mötas av en musikalisk begåvning som Emil Svanängen och hans folkkammar-indie-pop är lycka med stort L. Från sin plats på den låga Sensusscenen uppmanade han de utspridda konsertbesökarna att komma närmare och lyckades, på bästa Så-som-i-himmelen-manér, att få hela den lilla publiken att stämma in i en enda lång gemensam ton.

Carina Engqvist

Ansvarig utgivare:
Roger Didrick